Ny kategori

Tycker nog att Knyttet är värd en egen kategori här på bloggen- Knyttes liv och leverne.

Misstänker att en del inlägg i framtiden kommer att hamna just under denna kategori...


Oro och glädje

Livet rullar på här på Åsen. Jag och Knyttet börjar få in något som skulle likna rutiner men visst är man inte kaxig som förälder. Igår var jag säker på att Knyttet var förkyld. Kändes varm och så var han lite fuktig runt näsan. Idag är jag säker på att hans gnyende beror på magknip. Något som jag själv orsakat eftersom jag åt bästa vännens J's eminenta sallad som det var vitlök i.

Men det är inte bara oro och elände på Åsen. Det finns glädjeämnen också. Som att vi inatt bara ammat kl. 23-02-05 och så när vi vaknade vid 07.30. Det innebär att jag fått ca 2 timmars sammanhängande sömn. Rekord!! Att vågen imorse visade 64 kilo. Alltså minus ca 9 kg sen förlossningen och only (?!) 7 to go... Undrar om det är de där 7 kilona som gör mig så degig och mjuk runt mittenpartiet. Eller som kompisen L uttryckte det när hon skulle hjälpa mig knyta bärsjalen "Det är lite svårt att få den tillräckligt hårt knuten för du är lite slapp och mjuk...".  Tack för den!

Mejeriet

Mejeriet är öppet dygnet runt.

Mina tidigare A-kupor (pre-preggo) som växte till C-kupa under graviditeten har nu antagit gigantiska proportioner och jag har en rejäl clevage.

Synd bara att kullarna toppas av lite halvsåriga bröstvårtor och den enda som är intresserad av dem är en liten grabb på 3215 gram (vägd igår!).

Multi-tasking

Har i dag gjort nummer två samtidigt som jag ammat.

Det kallar jag för multi-tasking.

Eller bara resultatet av att vara ensamstående mamma till en spädis...


Födelsedagen

Klockan 05.45 går på toaletten. Jaha, det är så här det känns när vattnet går. Hämta handduk. Ringa förlossningen.

Klockan 08.15 på förlossningen. CTG påkopplas och visar mina oregelbundna sammandragningar/förvärkar som jag haft under en längre tid. Får information om hur en igångsättning går till och skall ringa tillbaka på fredag morgon om inget hänt.

Käkar lite lunch. Inte direkt hungrig. Vilar lite. Har lite småvärkar men ingenting som känns så där som jag tänker mig att värkar ska göra.

Vid 16.30-tiden sitter och spelar kort. Börjar nog ha värkar och visst gör de ont men inte värre än jag kan andas igenom dem och de är oregelbundna med allt ifrån 5-10-15 minuters mellanrum.  Tar en dusch.

Klockan 18.37. Nu gör värkarna ONT och jag måste stå upp och hålla någon i armen när de kommer. Börjar klocka värkarna och de är helt plötsligt 4 minuter mellan värkarna. Ringer tillbaka till förlossningen. Det är fullt på samtliga förlossningar i hela Stockholm inklusive Södertälje. Jag får en värk under samtalet och jag vet inte men jag inser nu efteråt att barnmorskan nog inser det jag inte riktigt fattar att jag är i fullt värkarbete. De ordnar plats till mig och jag är välkommen.

Åka bil med värkar är ingen hit. Jag sitter i baksätet och klamrar mig fast vid passagerarsätet när värken (som tur är blir det bara en) kommer. Tack gode gud för att jag hade så nära till sjukhuset!!

Visas in på förlossningssal och nu är klockan 19.15. Kopplas på CTGn och första värken är en fis-värk jämfört med de jag hade hemma. "Fan, tänker jag. Nu skickar de nog hem mig igen...".  Sen kommer en rejäl värk och den ser ut som Mount Everest på CTG-kurvan. Barnmorskan kollar- öppen 4-5 cm!! Va?! Så jag blir inte hemskickad då?!

Klockan 20.05. Nur gör värkarna ONT ONT ONT och jag ber om lustgas. Får det nästa gång personalen kommer in och då är klockan 20.15. Sen brakade helvetet lös. Värkarna kommer och kommer och kommer. Det känns som om de aldrig tar slut. Mitt i allt känner jag hur värken ändrar karaktär och jag brölar som en brunstig tjur. "Krystvärkar?!".

Klockan är nu 20.50 och jag får hjälp upp i sängen. Är inte helt öppen men nästa gång barnmorskan kommer så är det dags att föda barn vilket jag gör och kl 21.23 tittar han ut. 3180 gram och 51 cm lång.

Min prins.

Ä N T L I G E N

Äntligen ett tecken.

Det är på G.

Mitt vatten har gått.

Varför säger man så när det snarare rinner.

Typ HELA tiden.

Nä. Nu ska jag packa ihop lite grejs och ta mig till förlossningen för check-up.

Wish me  luck!!

Hammaren

Okej. Jag erkänner. Jag är fortfarande på hugget. Anledningen är den samma som tidigare.

Men.

Jag går snart en trappa upp och tar hammaren ifrån min granne och drämmer den någon annanstans än på spiken.

Jag är så JÄVLA trött på deras ostrukturerade renovering (?) nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Det hamras lite till och från under kanske en timme för att sedan vara tyst under en timme eller två för att sedan dras möbler i 15 min. Tyst i ytterliggare en timme eller så. SÅ börjar vi om med möbelflytten. Och så fortsätter det HELA DAGARNA för att avslutas med en dammsugningsorgie vid 10-tiden på kvällen.

JAG BLIR TOKIG!


Ett steg närmare

Så var man 36.

Närmare 40 än 30.
 
Det känns...

ofattbart...

Välkommen ut

Du är på dag 280 av 280. (100%).
Du är i vecka 40.
Du har gått 39 fulla veckor och 6 fulla dagar (v39+6).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum idag
Du har 0 dagar kvar till beräknad förlossning.

Du är välkommen ut nu.

Lördagsnöjet- uppdaterad

Som jag och bästa vännen J misstänkte så är man fast i Robinson-träsket på lördagar. Sitter som klistrad, nästan i alla fall, framför TVn. Vilket lag jag hejjar på? Det blå så klart! Underdogsen som kämpar i motvind mot det högfärdiga gula laget som får allt serverat på ett silverfat. Ja, det är min bittra tolkning. Sen retar jag mig på programledaren Linda också. Herre gud vad less jag är på den människan. Har inte TV4 någon annan programledare att bjuda på, eller?!


Uppdatering: Åh, nu är tydligen det blå lagets tid i träsket över. Hoppas, hoppas att det är det gula lagets tur att vistas där. Skulle vilja se hur Porky och co klarar ett par dagar i misären.

Liten värld

Var och åt gratis mat hos päronen igår när grannen M kommer förbi. Grannen M är pensionerad barnmorska och tillfrågades om hon ville vara extra stöd för min mamma under den kommande förlossning i början av min preggo-period. Hon ville nog bara kolla läget med Mamma och som bonus (?) fick hon även se mig sitta på balkongen iförd gravvo-trosor, amnings-BH large och stödstrumpor (så jäkla sexigt så jag nästan gick igång på mig själv- NOT!). Hur som helst. Vi sitter och småpratar om allt möjligt och jag berättar att det just nu råder baby-boom bland mina vänner. Att bästa vännen J väntar smått med Fisken osv. Då tittar hon på mig och frågar "Vad heter Fisken i efternamn?" Jaha, se där ja. Då visar det sig att grannen M är hon kursare och mycket god vän med Fiskens mamma! 

TÄNK vad världen är liten!!

Och Fisken, jag har bett grannen M säga till din mamma att hon ska köpa nya t-shirts till dig för dom du har börjar väl bli lite väl slitna?! ;-)


Lite roligt i alla fall

Trots allt negativitet så finns det faktiskt glädjeämnen. Som när jag idag tänkte utmana ödet genom att dra på mig ett par av mina gamla jeans*. Tänkte liksom att livet kan ju inte bli så mycket värre än vad det redan är så om de fastnar halvägs upp på låren så gör det liksom inget. Döm om min förvåning när de inte bara passerar knäna... låren... och röven! :D

Var tvungen att fira detta med både nybakade kanelbullar OCH en Magnum glass OCH lite smågodis. Skyller på att jag måste ladda med kolhydratder innan maratonloppet som snart ska ske.


* gamla jeans = pre-preggo jeans i storlek större och med stretch.


Snopen och besviken

Under eftermiddagen och kvällen trodde jag verkligen att det onda skulle sätta fart ordentligt och leda till något. Tji fick jag. Jag inser nu när klockan börjar närma sig ett på natten att så inte är fallet. Det onda fortsätter att komma och gå men det finns ingen som helst regelbundenhet i det hela. Så, jag ger upp. Värmer på vetekudden och kryper till kojs med förhoppningen om att DET kanske sker imorgon istället.

Gnällig

Usch. Jag vad jag är gnällig. Gnällig och osocial. Allt känns liksom övermäktigt. Jag vill helst av allt bara lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och säga "Väck mig när det är dags att föda barn. På riktigt!"

Orkar inte ens hålla reda på hur långt det är mellan sammandragningarna/värkarna. Liksom ingen idé för de leder inte till något i alla fall. Men de kommer. Hela tiden.

Give me some real pain!

Kaxigt att säga kanske men det här j*kla fes-värkarna har jag fått nog av nu!

Ge mig rejäla värkar.

NU!*

*) eller ännu mer önskvärt efter ett par timmars sömn.

Utvärdering av påsken

Påskmiddag hos föräldrarna. Påsklunch och kratta löv på kusin vitamins landställe. Sitta på balkongen hos päronen med en god bok och inse att vårsolen är lika stark som förra året (Jesus vilken snygg bonn-bränna man fått...). Åka och hälsa på dementa släktingen utanför Norrtälje. Övat på att ha ont och klocka värkar. 

Summa summarum så har påsken helt enkelt varit grejt. 

Bortsett från att det inte blivit något möte med någon bebis då...


You are fired!!

I bästa Donald Trump-anda (ni kommer väl ihåg tv-serien Apprentice?!) måste jag tyvärr meddela Fisken:

YOU ARE FIRED!!

Dina bidrag till denna blogg är en skam för hela bloggvärlden!

Skäms på dig!

Att göra en Jesus


MIna gissningar har ju gått i stöpet men jag det finns fortfarande ett visst, om än litet, hopp om att få göra som Jesus. Jag menar, han hängde ju på korset och blev plågad på långfredagen så jag tänkte att jag kunde göra samma grej fast på förlossningen. Men nä. Inte det inte.

Grannar

Mina föräldrar har fått nya grannar. En barnfamilj där ungarnas favoritlek är "springa fram och tillbaka som instängda djur" och pappan spenderar större delen av sin fritid med att leta efter mögel i huset.

Pappan är döpt till Mögel-Benny.

Jag har också (relativt) nya grannar i lägenheten ovanpå mig. Ett par som spendrar hela dagarna med att flytta/dra möbler och dammsuga.

Än så länge har jag inte kunnat komma på något bra smeknamn på mina grannar. Men jag funderar skarpt på att  slänga in ett par möbeltassar i brevinkastet...


Nä hä...

.... inte blev det den 7e.


Nya vad är;
Arbetskamraten I har lagt sin hundring på den 20e april.
Vännen T  på den 12e april.


Vadslagning- uppdaterad


Just nu pågår vadslagning i familjen om när knodden kommer att flytta från sin lilla etta (min mage) och ut i stora världen. Enligt ultraljud så är den beräknade förlossningsdatumet (som det så fint heter) den 19e april vilket stämmer ganska bra med "allt annat". Så här ser iaf vadslagningen ut so far:

Jag gissar på 7e, 8e eller 9e april (som blivande mamma får man gissa på fler datum än alla andra) samt skräckscenariot den 3dje maj...
Blivande mormor 10e april.
Blivande morfar 26e april.
Blivande moster 23 april.
Blivande mosters man 26 april.
Blivande kusin nr 25 april.
Blivande kusin nr 27 april.

Några andra bud?

Uppdatering:

Vännen T 12e april
Arbetskamraten I 20e april
En av grabbarna grus 18e april

Grått o trist

Både ute och inne. Så trist och tråkigt att jag efter en kort frukost bestämde mig för att krypa tillbaka under täcket och läsa en stund. Det tog ca 10 min sen sov jag. Tills nu.

Det här inlägget blev lika tråkigt som allt annat.

Länge sen

Det var ett tag sedan jag kände mig som Jag och inte en bebismaskin/kuvös. Jag vet inte om det har med ljuset och solen att göra men jag känner mig... jag vet inte... äsch.... jag känner mig helt enkelt som JAG.

Och med den känslan kom även suget efter att sitta på en uteservering med en kaffe eller kanske en öl i handen.

Sockerdricka

Ibland sker möten med andra människor som gör en så där glad att det känns som sockerdricka i bröstet. Så var det igår när jag och bästa vännen J sprang på L. Det var jag, bästa vännen J, kompisen V och L som åkte till London för 11 år sedan för att jobba som sjuksköterskor på Stora sjukhuset i centrala London. Ni kan ju förstå hur många gamla minnen som bara välde fram. Som första middagen som intogs på den sunkigaste spanska restaurangen i hela London bara för att J vägrade gå en meter till och skulle ha mat NU! Sen var Ls min när hon först fick se min "kula" och sen fick höra vem som är pappa till barnet obetalbar!!

RSS 2.0