Livet på Åsen version 2.0

Usch. Jag vad jag är gnällig. Gnällig och osocial. Allt känns liksom övermäktigt. Jag vill helst av allt bara lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och säga "Väck mig när det är dags att föda barn. På riktigt!"

Orkar inte ens hålla reda på hur långt det är mellan sammandragningarna/värkarna. Liksom ingen idé för de leder inte till något i alla fall. Men de kommer. Hela tiden.