Minus på sovkontot
På mitt sovkonto råder ett STORT underskott. Under större delen av min graviditet har jag inte sovit en hel natt utan avbrott. De sista två månderna sov jag 1-2 timmar i stöten. Sedan Knyttet kom har jag fått sova max 3 timmar i rad. Man behöver inte vara släkt med Einstein för att fatta att det leder till svarta ringar under ögonen och påsar stora som IKEAS blåa. Det råder inte bara underskott på mitt sovkonto. Jag är ta mig f-n bankrutt!!
För att råda bot på detta så ska Mommo vara stand-in under två nätter. Ja, käket måste jag ju fortfarande leverera men det är också det enda. Blöjbyten och ligga och vakna av Knyttet när han grymtar, gnyr och smackar på händerna överlåts till Mommo med varm hand. I alla fall tillfälligt. Sen vill jag ha tillbaka mitt Knytte.
Hutlöst- uppdaterad
Uppdatering: X:et betalade och brunchen var si så där. Det bästa med gårdagen var faktiskt när jag fick träffa mini-Fisken och hans föräldrar. Det var grejt!
Blivande bästis?
Bra kämpat bästa vännen J!
Grattis J och Fisken!!
* Flickvän har han redan. Kompisen Hs tös.
Hoppsan
Det var inte bra.
För vem vill kalla sitt barn för Satan? Även om det är med kärlek?
Snö patrullen
Igår vad jag och bästa vännen J på konsert med Snow Patrol på Cirkus. Det var helt enkelt underbart! Magnifikt! Perfekt! Vid flera tillfällen reste sig håren på armarna och tårarna började stiga i ögonen. SÅ BRA!!!
Och hade jag inte varit så pass nyförlöst och bästa vännen J inte höggravid så hade vi stått längst fram och diggat istället för som nu- stå längst bak och försiktigt vagga lite på höfterna...
Sen kan jag även tillägga att vi båda blev lite betuttade i sångaren. Söt som socker!!
Slappar-lördag
Slappar-lördag när man är spädis innebär: Att man efter tutte får ligga kvar i Mammas famn hur länge man vill (ja, nästan iaf!). Ta sin power-nap i sängen där det är perfekt belysning och så där lagom svalt. Inte behöva skumpa omkring i vagnen och bli väckt stup i kvarten.
Slappar-lördag när man är mamma innebär: Hasa (?) omkring i mjukis-brallor från gravvo-tiden och ha fetvadd över tuttisarna. Popcorn till Robinson. Powernap tillsammans med Knyttet i hela 50 (!!) minuter.
Premiär x 2
Idag har Knyttet varit på restaurang för första gången och Mamma har ammat in public. Konstigt nog kändes det inte det minsta weird att sitta med vårtorna i vädret nere vid Telefonplan. Missförstå mig nu inte, jag satt inte och luftade bröna fullt synlig utan försökte faktiskt sköta det liiiite snyggt men visst kunde några av de andra gästerna få en glimt om de verkligen försökte. Han skötte sig i alla fall exemplariskt och sov större delen av tiden så Mamma kunde få ätat sin mat i lugn och ro.
Imorgon ska vi till BVC för mäta-väga och sen blir det ett besök på Kniv-Söder och bästa vännen J.
Äventyren de bara fortsätter...
(Ovan)på(satt)
Hur som.
Det som fick bägaren att rinna över var när jag en morgon klockan halv fyra i samband med en av amningsessionerna hör något/någon yla. Varg?! Nä, det är grannen ovanpå som blir påsatt. Rejält! Avundsjuk? Inte det minsta för hastigheten som själva älskandet sker får mig att tänka en kåt kanin på extacy... När de sedan kvällen efter kör ett maraton med att spela musik, flytta/dra/släpa runt möbler och klampa omkring i träskor så får jag helt enkelt nog. Pling pling på dörren och "Hej hopp jag är er rabiata granne som fått nog!". Nja, inte riktigt så gick det till men jag fick sagt det jag velat få sagt lääänge och det känns betydligt bättre.
Nej. Jag nämde ingenting om varken ylandet eller kaninen på extacy....
Botemedlet
Jag ser ljuset i tunneln!
Baby blues
Alla mammor (och kanske även pappor?) drabbas i mer eller mindre utsträckning av den sk baby blues:en. Hormonerna som rasar i kroppen och en konstant sömnbrist gör mig omväxlande super-duper lycklig där jag kan spendera 1 timme med att bara sitta och stirra på Knyttet med ett fånigt leende på läpparna för att i nästa sekund tänka "Vad f-n har jag gett mig in på?" medan tårarna och snoret bara rinner. Alla säger att det blir bättre. Att första månaden är tuff. Och det är den. Men är det då värt det? Svaret är:
Utan tvekan!
Snuva?
Just nu nojjar jag över att jag tror att Knyttet blivit förkyld. Eller kan det bara vara så att han reagerar på mängden damm här på Åsen?
Annars är allt som vanligt. Vill hugga av fötterna (eller kanske bara hälarna) på grannen ovanpå, slänga ut hans stereo genom fönstret och ge honom ett gäng med möbeltassar samt en "Vett och etikett"-kurs. Som sagt. Inget nytt att förtälja...