Livet på Åsen version 2.0

Har i dag gjort nummer två samtidigt som jag ammat.

Det kallar jag för multi-tasking.

Eller bara resultatet av att vara ensamstående mamma till en spädis...

Okej. Jag erkänner. Jag är fortfarande på hugget. Anledningen är den samma som tidigare.

Men.

Jag går snart en trappa upp och tar hammaren ifrån min granne och drämmer den någon annanstans än på spiken.

Jag är så JÄVLA trött på deras ostrukturerade renovering (?) nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Det hamras lite till och från under kanske en timme för att sedan vara tyst under en timme eller två för att sedan dras möbler i 15 min. Tyst i ytterliggare en timme eller så. SÅ börjar vi om med möbelflytten. Och så fortsätter det HELA DAGARNA för att avslutas med en dammsugningsorgie vid 10-tiden på kvällen.

JAG BLIR TOKIG!

Skyhögt blodtryck, förvärkar och en irritation som växer sig allt större och större för varje sekund som går. Det är resultatet av telefonsamtal till Telia support angående min förbannade jävla (ursäkta svordomarna!) e-legitimation. Jag har suttit i telefonkö i sammanlagt 25 minuter för att få till svar "Då kan jag inte hjälpa dig."

EH?!

Bara för att kunden inte vill installera Firefox så ska jag inte kunna få hjälp?! Min e-leg funkade alldelse fin-fint för ett par veckor sedan UTAN Firefox så varför skulle jag behöva göra det?! Felet måste väl ändå ligga någonannan stans. Eller?

Vad är det för jävla skit-system?

Nu sitter jag i telefonkö IGEN för att när jag loggar in och använder min e-leg på Skatteverket så funkar det fin-fint. Uppenbarligen är det något skit/vajj med Försäkringskassan. Som om det skulle vara en nyhet...


Tillbaka. Har pratat med snälla Emil. Den killen visste vad han gjorde. Tre-fyra klick och så var problemet löst. Blodtrycket har normaliserats och jag har nu ansökt om föräldrapenning. Men det, det är ett helt annat inlägg...

Torbjörn Tennsjö, professor i filosofi, får mig att gå i taket.

Anledning?

Jo, när han säger att föräldrarna till svårt sjuka/döende barn ska själva få ta beslutet om att avsluta livet på sitt barn. 

HJÄLP!!

Nu har jag inte träffat anhöriga till sjuka barn men ack så många till äldre, svårt sjuka människor och jag VET hur svårt det är för dem att ta ett sådant beslut. Därför ska det inte behöva det. Skulle du själv vilja säga att "Ja, jag vill att ni stänger av respiratorn som hjälper min mamma att andas!"?? Tror inte det va. Det är och ska även i fortsättningen vara ett medicinskt beslut som tas i samråd med anhöriga. Sen är det är av största vikt att de anhöriga förstår varför läkare tar det beslutet som de gör.

Min största skräck är att sjukhusen kommer fyllas till brädde men svårt sjuka, döende patienter som hålls vid liv med hjälp av läkemedel och apparater, där det inte finns något som helst hopp om tillfrisknande utan bara ett förlängt lidande. Orsaken? Att ingen kan/vill/vågar ta ett beslut i att låta personen få avsluta sitt liv med värdighet.

Nä, Torbjörn Tennsjö. Ditt förslag suger!!

Jag tycker det är skrämmande det som händer med den kvinnliga läkaren på Astrid Lindgrens Barnsjukhus som blivit åtalad för mord på en nyfödd. Att man som förälder eller anhörig blir arg och förtvivlad när något går fel i vården är fullt förståeligt men varför inte vända sig till HSAN och låta dem driva processen istället för att göra en anmälan hos polisen och åklagaren?? Ska vi få ett samhälle där vårdpersonal stäms och åtalas till höger och vänster? Där vårdpersonal är livrädda för att ta beslut eller agera på grund av risken att bli dömda i domstol? Är det att samhället inte tror att vi får "straff nog" när vi blir anmälda enligt Lex Maria som ligger bakom driften att göra en polisanmälan? Tro mig, jag har haft arbetskamrater som begått fel, blivit anmälada enligt Lex Maria, fått en erinran och det är straff nog. De lever, och kommer alltid att leva med, insikten om att de gjort fel utan att de dömts av svensk domstol.

Dagens telefonäventyr har börjat. Försökt få tag på Akta Graco (säljer bilbarnstolar o dyl för er som inte är i babysvängen) för att försöka få tag på en bruksanvisning på ett babyskydd som jag fått låna. Det var lättare sagt än gjort. På hemsidan finns telefonnumer 08 517 616 72 och när jag ringer dit får jag följande info "The number you've called is out of order". Nu försöker jag inte vara internationell eller så utan meddelande är faktiskt på engelska. Ringer då till någon av de 1000 återförsäljarna av Akta Gracos produkter. Prövar med Babyland. De har bara produktbeskrivningar för bilbarnstolar/babyskydd som är max 3 år gamla. Telefonnumret de har till Acta Graco är det samma som finns på hemsidan och enligt Babyland ska det vara det nya numret. Prövar även med en sökning på hitta.se och ringer på båda de numrena jag hittar där varav det ena är inaktivt och hänvisning saknas och det andra går till någon stackars kvinna som definitivt inte säljer babyskydd. *suck*

Letar vidare och hittar ett annat nummer i Landskrona. Ringer dit och får då meddelande att Akta Graco ar bytt telefonnummer till 08 517 616 70. Aha! Jag börjar se ljuset i tunneln och ringer. Får samma engelska meddelande som tidigare. Nu börjar jag bli j-vligt less på det här. Hittar en mailadress så nu har jag mailat ett syrligt mail till dem. Ska bli intressant att se om och vad jag får till svar...

To be continued....

Uppdatering: Ringde bara för "skojs" en sen lördagskväll på det telefonnummer som framgår på hemsidan och då kommer jag faktiskt fram! Till en telefonsvarare som säger "Vi har telefontider måndag till fredag 9-10".  Det var som f-n!

Och nej. Jag har fortfarande inte fått något svar på det mail jag skickade. Man får uppenbarligen inte kräva för mycket!

Det här med sömn är överreklamerat.

Bara så ni vet. Ni alla som sover ostört en hel natt.

Nu ska jag gå och jobba.

Jag är så trött på fega män(niskor) som inte kan säga som det är. Ska det vara så svårt att säga "Ja" eller "Nej". Jag skiter i om det är per telefon, via mail eller ett sketet SMS men jag vill veta! Visst, jag fattar att det är mycket enklare att stoppa huvudet i sanden och låtsas som ingenting. Att vi inte ens bor i samma land gör det ju också så mycket enklare att fortsätta förneka, att leva lite efter "det jag inte ser lider jag inte av". Jag antar att det blir jag som får ta tag i det här. Också. Men först ska jag fira jul.

De senaste dagarna har det luktat skunk i min lägenhet. Typ gammal ost eller något liknande. Jag har tömt soporna. Diskat. Rensat kylskåpet. Ja, jag har gjort allt men den har bitit sig fast. Kan det vara psykologiskt? Att jag tror det ska lukta skunk fast det egentligen inte gör det? Eller kan det ligga något dött och (icke) begravet någonstans i min lägenhet? Som jag inte ser?

Vilket som så håller jag på att bli tokig och tycker till och med att "doften" satt sig i mina kläder.

Till helgen är det jag som kommer sanera lägenheten!