Livet på Åsen version 2.0

Dagens outfit: Svarta mjukisbrallor från P.o.P, svart linne, stödstrumpor och raggisar, chockrosa (!) Foppa-tofflor och som grädden på moset/cherry on the top- rött- och vitrandigt förkläde. Jag känner mig så husmoderlig så jag vet inte vart jag ska ta vägen...

Dagens avklarade uppgifter: På 5 (!) timmar har jag lagat följande: 6 portioner Lasagne. 2 portioner kyckling med pesto. 4 portioner tonfiskröra till pasta. 6 portioner köttfärsröra med quinoa. 3 portioner fisk i ugn med tomater och dill. 4 portioner Korv Stroganoff. 4 portioner pannbiff  och 1 st ost- och skinkpaj.

Kvar på programmet står: Torka ur köksskåp och plocka in alla matvaror som införskaffades igår.

Men först- kaffe och kaka!

- Storhandla. Har man ingen egen auto så gäller det att passa på när päronen ska storhandla så man kan åka snålskjuts.

-  Hämta ut Hummern. Nej, jag menar inte någon bil till mig utan utan jag menar knoddens bil.

- Luncha med päronen och kusin-vitamin på någon trevlig restaurang. Tvivlar dock att det går att uppbringa ett trevlig lunchhak i närheten av Skärholmen... Den ekvationen känns liksom omöjlig på något sätt... 

Nu har jag kommenterat senaste kommentaren.

Alla nöjda så?

Skyhögt blodtryck, förvärkar och en irritation som växer sig allt större och större för varje sekund som går. Det är resultatet av telefonsamtal till Telia support angående min förbannade jävla (ursäkta svordomarna!) e-legitimation. Jag har suttit i telefonkö i sammanlagt 25 minuter för att få till svar "Då kan jag inte hjälpa dig."

EH?!

Bara för att kunden inte vill installera Firefox så ska jag inte kunna få hjälp?! Min e-leg funkade alldelse fin-fint för ett par veckor sedan UTAN Firefox så varför skulle jag behöva göra det?! Felet måste väl ändå ligga någonannan stans. Eller?

Vad är det för jävla skit-system?

Nu sitter jag i telefonkö IGEN för att när jag loggar in och använder min e-leg på Skatteverket så funkar det fin-fint. Uppenbarligen är det något skit/vajj med Försäkringskassan. Som om det skulle vara en nyhet...


Tillbaka. Har pratat med snälla Emil. Den killen visste vad han gjorde. Tre-fyra klick och så var problemet löst. Blodtrycket har normaliserats och jag har nu ansökt om föräldrapenning. Men det, det är ett helt annat inlägg...

Torbjörn Tennsjö, professor i filosofi, får mig att gå i taket.

Anledning?

Jo, när han säger att föräldrarna till svårt sjuka/döende barn ska själva få ta beslutet om att avsluta livet på sitt barn. 

HJÄLP!!

Nu har jag inte träffat anhöriga till sjuka barn men ack så många till äldre, svårt sjuka människor och jag VET hur svårt det är för dem att ta ett sådant beslut. Därför ska det inte behöva det. Skulle du själv vilja säga att "Ja, jag vill att ni stänger av respiratorn som hjälper min mamma att andas!"?? Tror inte det va. Det är och ska även i fortsättningen vara ett medicinskt beslut som tas i samråd med anhöriga. Sen är det är av största vikt att de anhöriga förstår varför läkare tar det beslutet som de gör.

Min största skräck är att sjukhusen kommer fyllas till brädde men svårt sjuka, döende patienter som hålls vid liv med hjälp av läkemedel och apparater, där det inte finns något som helst hopp om tillfrisknande utan bara ett förlängt lidande. Orsaken? Att ingen kan/vill/vågar ta ett beslut i att låta personen få avsluta sitt liv med värdighet.

Nä, Torbjörn Tennsjö. Ditt förslag suger!!

Jag tycker det är skrämmande det som händer med den kvinnliga läkaren på Astrid Lindgrens Barnsjukhus som blivit åtalad för mord på en nyfödd. Att man som förälder eller anhörig blir arg och förtvivlad när något går fel i vården är fullt förståeligt men varför inte vända sig till HSAN och låta dem driva processen istället för att göra en anmälan hos polisen och åklagaren?? Ska vi få ett samhälle där vårdpersonal stäms och åtalas till höger och vänster? Där vårdpersonal är livrädda för att ta beslut eller agera på grund av risken att bli dömda i domstol? Är det att samhället inte tror att vi får "straff nog" när vi blir anmälda enligt Lex Maria som ligger bakom driften att göra en polisanmälan? Tro mig, jag har haft arbetskamrater som begått fel, blivit anmälada enligt Lex Maria, fått en erinran och det är straff nog. De lever, och kommer alltid att leva med, insikten om att de gjort fel utan att de dömts av svensk domstol.