Livet på Åsen version 2.0

Det är liksom lite fram och tillbaka i mitt liv just nu (det enda som går stadigt framåt (eller uppåt) är min vikt och storleken på magen). Pappan (jo, det finns faktiskt en sådan!) ville först inte vara delaktig i varken mig eller barnet. En vecka senare så ville han. Nu vill han inte igen. Kanske ingen större överraskning men ändå sorgligt både för mig och för barnet.  Men, det ordnar sig alltid. Om inte så får jag väl sätta in en annons på Blocket:

Sökes: Plastpappa.
Finnes: Pojke (japp, ultraljudet visade en med snopp) som (förhoppningsvis) kommer i slutet av april. 36-åriga mamman ingår i priset.

Någon som är intresserad?!

Okej.

Jag fixar inte det här.

Vad är det som händer?!

Det är svårt omöjligt att tänka positivt nu.

Äntligen kommit hem efter en låååång dag på jobbet. 45 minuters resväg från jobbet och regnet öser ned (givetvis är jag utan paraply). Står utanför dörren och börjar gräva efter nycklarna. Jag gräver. Å gräver. Å gräver. Inga nycklar. Börjar gripas av panik och tömmer större delen av väskan. Inga nycklar!! Tanken på att behöva åka tillbaka till jobbet känns inte så himla lustig. Tar upp mobilen och tänker att jag kanske kan snylta skjuts av mina föräldrar. Mobilen är stendöd (hatar Samsung)! Snälla grannen stannar till och erbjuder sin mobiltelefon så jag kan ringa efter skjuts. 20 minuters väntan i trapphuset. Tillbaka till jobbet. Upp och låna nyckel till omklädningsrummet. Inga nycklar där. Tillbaka upp till avdelningen och irra runt och leta efter nycklarna. Ingen framgång. Har vid det här laget jobbat upp en rejäl panik. VART ÄR MINA NYCKLAR?! Ringer SL och frågar om de har fått in några nycklar. Ingen tur där heller. Inser efter ca 30 minuters nyckeljakt att nycklarna är helt enkelt borta! Tillbaka till bilen och de väntande föräldrarna. Mamma tycker nog att jag ska tömma hela väskan. Behöver bara börja med det lilla innerfacket och se där- där ligger nycklarna! Ridå!!

Samma vecka. Dags att äta lunch på jobbet. Ska hämta plånboken. Eh... vart är plånboken?! Grips igen av panik tills jag inser att jag troligen lagt den i köket efter att ha varit och handlat kvällen innan. Lugn bara lugn! Kommer hem och är som sagt helt säker på att plånboken ligger i köket. What? Ingen plånbok där... Letar igenom hela lägenheten. Tittar på det mest absurda ställen som kylskåpet och tvättkorgen. Ingen framgång. Springer till mataffären och frågar om de hittat någon plånbok. Nope. Okej. Nu har jag panik. Igen! Ringer bästa vännen J för att få lite stöd. Får rådet att ta 10 djupa andetag och börja leta strategiskt. Vad då strategiskt?! Jag har ju för 17 gått igenom hela lägenheten och det är inte så att jag bor i en 10 rummare direkt!! Har kollat i påsen med massor med jobbpapper redan och där ligger den inte. Eller... vänta nu... vad ligger här mellan alla papper? Se där. Min plånbok. Ridå. Igen.

Samma vecka och det har nu blivit helg. Har tvättstuga. Springer ned och laddar maskinerna med tvätt. Kastar ett öga på bokningslistan på väg ut. Å fan. Jag har inte alls tvättstuga idag utan imorgon. Upp och ringa på grannen vars tvättid jag "snott". Ingen hemma. Till lägenheten och skriva en "ursäkta att jag är så förbannat klantig och tagit fel tvättid-lapp". 10 minuter senare står en ilsken granne vid min dörr och kräver att jag tömmer maskinerna. Var bara att tassa ned till tvättstugan och tömma maskinerna på dygnsur tvätt.

Då tog jag beslutet att inte gå utanför dörren på resten av veckan.

Och att införskaffa ett par senilsnören till både nycklar och plånblok.