Parasiter och charmlösa tandtroll
Det är tufft.
Men.
Så fyrar de av ett av de där leendena som får en att smälta och man tänker "Du är mammas tandlösa charmtroll!"* och så orkar man med ytterliggare en dag och en sömnlös natt.
*) eller som Mommo sa "Du är Mommos charmlösa tandtroll".
Säng säng säng- sova sova sova
Knyttet har gjort sin mamma överlycklig. Två nätter i rad har han lyckats med att sova 5 timmar i sträck! Fatta!! FEM TIMMAR!! Det är ju nästan en hel natt.
Vi ligger inte längre minus på kontot.
Minus på sovkontot
På mitt sovkonto råder ett STORT underskott. Under större delen av min graviditet har jag inte sovit en hel natt utan avbrott. De sista två månderna sov jag 1-2 timmar i stöten. Sedan Knyttet kom har jag fått sova max 3 timmar i rad. Man behöver inte vara släkt med Einstein för att fatta att det leder till svarta ringar under ögonen och påsar stora som IKEAS blåa. Det råder inte bara underskott på mitt sovkonto. Jag är ta mig f-n bankrutt!!
För att råda bot på detta så ska Mommo vara stand-in under två nätter. Ja, käket måste jag ju fortfarande leverera men det är också det enda. Blöjbyten och ligga och vakna av Knyttet när han grymtar, gnyr och smackar på händerna överlåts till Mommo med varm hand. I alla fall tillfälligt. Sen vill jag ha tillbaka mitt Knytte.
Hoppsan
Det var inte bra.
För vem vill kalla sitt barn för Satan? Även om det är med kärlek?
Slappar-lördag
Slappar-lördag när man är spädis innebär: Att man efter tutte får ligga kvar i Mammas famn hur länge man vill (ja, nästan iaf!). Ta sin power-nap i sängen där det är perfekt belysning och så där lagom svalt. Inte behöva skumpa omkring i vagnen och bli väckt stup i kvarten.
Slappar-lördag när man är mamma innebär: Hasa (?) omkring i mjukis-brallor från gravvo-tiden och ha fetvadd över tuttisarna. Popcorn till Robinson. Powernap tillsammans med Knyttet i hela 50 (!!) minuter.
Premiär x 2
Idag har Knyttet varit på restaurang för första gången och Mamma har ammat in public. Konstigt nog kändes det inte det minsta weird att sitta med vårtorna i vädret nere vid Telefonplan. Missförstå mig nu inte, jag satt inte och luftade bröna fullt synlig utan försökte faktiskt sköta det liiiite snyggt men visst kunde några av de andra gästerna få en glimt om de verkligen försökte. Han skötte sig i alla fall exemplariskt och sov större delen av tiden så Mamma kunde få ätat sin mat i lugn och ro.
Imorgon ska vi till BVC för mäta-väga och sen blir det ett besök på Kniv-Söder och bästa vännen J.
Äventyren de bara fortsätter...
Botemedlet
Jag ser ljuset i tunneln!
Baby blues
Alla mammor (och kanske även pappor?) drabbas i mer eller mindre utsträckning av den sk baby blues:en. Hormonerna som rasar i kroppen och en konstant sömnbrist gör mig omväxlande super-duper lycklig där jag kan spendera 1 timme med att bara sitta och stirra på Knyttet med ett fånigt leende på läpparna för att i nästa sekund tänka "Vad f-n har jag gett mig in på?" medan tårarna och snoret bara rinner. Alla säger att det blir bättre. Att första månaden är tuff. Och det är den. Men är det då värt det? Svaret är:
Utan tvekan!
