Födelsedagen
Klockan 05.45 går på toaletten. Jaha, det är så här det känns när vattnet går. Hämta handduk. Ringa förlossningen.
Klockan 08.15 på förlossningen. CTG påkopplas och visar mina oregelbundna sammandragningar/förvärkar som jag haft under en längre tid. Får information om hur en igångsättning går till och skall ringa tillbaka på fredag morgon om inget hänt.
Käkar lite lunch. Inte direkt hungrig. Vilar lite. Har lite småvärkar men ingenting som känns så där som jag tänker mig att värkar ska göra.
Vid 16.30-tiden sitter och spelar kort. Börjar nog ha värkar och visst gör de ont men inte värre än jag kan andas igenom dem och de är oregelbundna med allt ifrån 5-10-15 minuters mellanrum. Tar en dusch.
Klockan 18.37. Nu gör värkarna ONT och jag måste stå upp och hålla någon i armen när de kommer. Börjar klocka värkarna och de är helt plötsligt 4 minuter mellan värkarna. Ringer tillbaka till förlossningen. Det är fullt på samtliga förlossningar i hela Stockholm inklusive Södertälje. Jag får en värk under samtalet och jag vet inte men jag inser nu efteråt att barnmorskan nog inser det jag inte riktigt fattar att jag är i fullt värkarbete. De ordnar plats till mig och jag är välkommen.
Åka bil med värkar är ingen hit. Jag sitter i baksätet och klamrar mig fast vid passagerarsätet när värken (som tur är blir det bara en) kommer. Tack gode gud för att jag hade så nära till sjukhuset!!
Visas in på förlossningssal och nu är klockan 19.15. Kopplas på CTGn och första värken är en fis-värk jämfört med de jag hade hemma. "Fan, tänker jag. Nu skickar de nog hem mig igen...". Sen kommer en rejäl värk och den ser ut som Mount Everest på CTG-kurvan. Barnmorskan kollar- öppen 4-5 cm!! Va?! Så jag blir inte hemskickad då?!
Klockan 20.05. Nur gör värkarna ONT ONT ONT och jag ber om lustgas. Får det nästa gång personalen kommer in och då är klockan 20.15. Sen brakade helvetet lös. Värkarna kommer och kommer och kommer. Det känns som om de aldrig tar slut. Mitt i allt känner jag hur värken ändrar karaktär och jag brölar som en brunstig tjur. "Krystvärkar?!".
Klockan är nu 20.50 och jag får hjälp upp i sängen. Är inte helt öppen men nästa gång barnmorskan kommer så är det dags att föda barn vilket jag gör och kl 21.23 tittar han ut. 3180 gram och 51 cm lång.
Min prins.
Klockan 08.15 på förlossningen. CTG påkopplas och visar mina oregelbundna sammandragningar/förvärkar som jag haft under en längre tid. Får information om hur en igångsättning går till och skall ringa tillbaka på fredag morgon om inget hänt.
Käkar lite lunch. Inte direkt hungrig. Vilar lite. Har lite småvärkar men ingenting som känns så där som jag tänker mig att värkar ska göra.
Vid 16.30-tiden sitter och spelar kort. Börjar nog ha värkar och visst gör de ont men inte värre än jag kan andas igenom dem och de är oregelbundna med allt ifrån 5-10-15 minuters mellanrum. Tar en dusch.
Klockan 18.37. Nu gör värkarna ONT och jag måste stå upp och hålla någon i armen när de kommer. Börjar klocka värkarna och de är helt plötsligt 4 minuter mellan värkarna. Ringer tillbaka till förlossningen. Det är fullt på samtliga förlossningar i hela Stockholm inklusive Södertälje. Jag får en värk under samtalet och jag vet inte men jag inser nu efteråt att barnmorskan nog inser det jag inte riktigt fattar att jag är i fullt värkarbete. De ordnar plats till mig och jag är välkommen.
Åka bil med värkar är ingen hit. Jag sitter i baksätet och klamrar mig fast vid passagerarsätet när värken (som tur är blir det bara en) kommer. Tack gode gud för att jag hade så nära till sjukhuset!!
Visas in på förlossningssal och nu är klockan 19.15. Kopplas på CTGn och första värken är en fis-värk jämfört med de jag hade hemma. "Fan, tänker jag. Nu skickar de nog hem mig igen...". Sen kommer en rejäl värk och den ser ut som Mount Everest på CTG-kurvan. Barnmorskan kollar- öppen 4-5 cm!! Va?! Så jag blir inte hemskickad då?!
Klockan 20.05. Nur gör värkarna ONT ONT ONT och jag ber om lustgas. Får det nästa gång personalen kommer in och då är klockan 20.15. Sen brakade helvetet lös. Värkarna kommer och kommer och kommer. Det känns som om de aldrig tar slut. Mitt i allt känner jag hur värken ändrar karaktär och jag brölar som en brunstig tjur. "Krystvärkar?!".
Klockan är nu 20.50 och jag får hjälp upp i sängen. Är inte helt öppen men nästa gång barnmorskan kommer så är det dags att föda barn vilket jag gör och kl 21.23 tittar han ut. 3180 gram och 51 cm lång.
Min prins.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Herregud människa, du är ju som skapt för barnafödande. Två timmar på förlossningen.
Grattis till sonen!
/tidiare bloggläsare som sett att du vaknat till liv och även nu skapat liv.
Postat av: Anonym
Grattis än en gång till din kille!
Postat av: Jag på Åsen
Tidigare bloggläsare: Välkommen tillbaka! Skapt o skapt. Fort gick det o ont gjorde det! Betalar fortfarande för det- det gör ONT att sitta....
Anonym: Tack tack.
Trackback
