Absurt

Så kändes det när jag skakade hand med pedagogen (läs: dagisfröken) som ska vara Knyttets mamma mellan klockan 06.30 och 16.30 så gott som varje dag.

Absurt och overkligt.

Samtidigt som jag vill göra något annat än hänga i sandlådor, byta blöjor och prata bebisspråk så är det svårt att glädjas åt att Knyttet ska börja på dagis. Eller. Jo, jag vet ju att han kommer ha skoj. Få träffa flera andra barn. Pedagogiska (?) lekar och massor med nytt. Lekar och saker som jag varken orkar eller vet om.

Men. Alltid detta MEN. Tänk vad massor med saker jag kommer att missa. Jag kanske missar första gången han hoppar jämfota. Eller säger något mer än Mygga, Blöja och Bil. Tänk om han ramlar och slår sig. Och jag finns inte där att trösta.

*klump i halsen*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0