Damn those dagis-bugs!
Dagis, så var det ja... Första dagen hell. Jag gick hem med en STOR klump i halsen och kände- jag skiter i det här. Vi får leva på soc. När jag kom stod det barn ÖVERALLT på gården och bara grät. Ett barn i Knyttets grupp grät mer eller mindre konstant hela dagen. Andra dagen var det lite bättre. Blev väl inte lika chockad samt att gråt-barnet grät mindre. Tredje dagen lämnade jag Knyttet innan vilan. Han grät och jag kände mig hemsk. Men. Det gick bra. Efter ca 10 min gallskrik hade han lugnat sig och somnat. När jag kom satt han nöjt och lekte. Idag var det eldprovet. Lämna 9 och hämta 2. Gråt på morgonen men sen hade det gått bra. När jag kommer sitter han som ett litet ljus vid bordet och äter smörgås tillsammans med de andra barnen. Hjärtat det höll på sprängas av stolthet! Min kille! Min grabb!
Nu ska jag försöka döda dagis-bugsen som slog rot i min kropp och lungor i går med kombinationen hostmedicin, en kall öl, ostkrokar och Tootsie på TV.
Nästa vecka väntas kombinationen dagis och jobb.
Wish us luck!!
