VAB
Imorgon åter jobb men Knyttet får hänga med Mommo. En dag till utan dagis får det nog bli...
A-
Knyttet har gjort sitt och D-kuporna har raskt förminskats till ett par A. Det som tidigare var spänstigt och fylligt är nu mest bara... tomt. Som ett par kulpåsar. Men UTAN kulor... Inte speciellt kul.
Lösningen skulle väl vara att lägga sig på operationsbordet och låta någon plastikkirurg sätta kniven i en. Men, sånt kostar ju kosing. Kosing är något som det inte råder överflöd av här på Åsen. Egentligen borde man ju få det hela subventionerat från landstinget. Jag menar, de tjatas ju om hur viktigt det är med amning så det vore inte mer än rätt att man skulle få något tillbaka. Att antalet månader man ammat skulle ersättas i samma mängd silikon eller koksalt. Jag ammade i 13 månader och skulle då vara berättigad till 130 ml silikon/koksalt. 130 ml skulle nog ge mig mina D:n tillbaka. Eller, det skulle räcka rätt bra med ett par stora B:n också.
Nog om detta.
Jag vill tillbaka!
Jobbet är.... jobbigt. Inga direkta stående ovationer från chefen direkt. Nä, h*n valde att göra sig rolig på min bekostnad med en kollega. Bakom min rygg. Åh, då kände jag mig så välkommen tillbaka! (Förresten, är inte det på snudd på mobbing att göra en sån sak?!)
Knyttet? Han gråter. Och sover max 30 min på dagen. Och kommer hem med obytt blöja och ilsket röd pung. Hans mamma har lust att hänga i buskarna en dag för att spionera om vad som verkligen händer på dagis på dagarna.
Positivt? Tja, skulle vara läckerbiten på t-banan härom dagen. Utan ring. Och look-a-like-läckerbiten i dag på väg hem. Med ring.
I'm leaving...
Damn those dagis-bugs!
Dagis, så var det ja... Första dagen hell. Jag gick hem med en STOR klump i halsen och kände- jag skiter i det här. Vi får leva på soc. När jag kom stod det barn ÖVERALLT på gården och bara grät. Ett barn i Knyttets grupp grät mer eller mindre konstant hela dagen. Andra dagen var det lite bättre. Blev väl inte lika chockad samt att gråt-barnet grät mindre. Tredje dagen lämnade jag Knyttet innan vilan. Han grät och jag kände mig hemsk. Men. Det gick bra. Efter ca 10 min gallskrik hade han lugnat sig och somnat. När jag kom satt han nöjt och lekte. Idag var det eldprovet. Lämna 9 och hämta 2. Gråt på morgonen men sen hade det gått bra. När jag kommer sitter han som ett litet ljus vid bordet och äter smörgås tillsammans med de andra barnen. Hjärtat det höll på sprängas av stolthet! Min kille! Min grabb!
Nu ska jag försöka döda dagis-bugsen som slog rot i min kropp och lungor i går med kombinationen hostmedicin, en kall öl, ostkrokar och Tootsie på TV.
Nästa vecka väntas kombinationen dagis och jobb.
Wish us luck!!
