Farligt...

... att lämna bort Knyttet och få sova ostört i 9 timmar. För det i kombination med att man "råkar" somna när Knyttet sover middag gör att man orkar sitta uppe och slö-surfa alldeles för länge! Alarmet ringer 05.25 imorgon bitti och det är en ny arbetsvecka.

Och chefen är tillbaka.

Blev lite mer...

... än bara ett kort besök i VAB-träsket. Två veckor senare och tre besök till barnakuten så var Knyttet äntligen frisk. Thank god för att min kära Motti är pensionär och kunde vakta de flesta av dagarna för annars skulle man inte ha varit populär på jobbet. Nu är han ialla fall frisk och vi är tillbaka på banan med gråt och tandagnissel vid lämning och stress, stress, stress. Det dåliga samvetet gör att man inte gärna lämnar ifrån sig barnet för att få lite egentid då jag på något sjukt sätt anser att jag får det när jag är på jobbet. Men snart. Snart ska den här morsan ut på stan och dricka lite öl en fredagkväll. Så är det bara!!

A-

Knyttet har gjort sitt och D-kuporna har raskt förminskats till ett par A. Det som tidigare var spänstigt och fylligt är nu mest bara... tomt. Som ett par kulpåsar. Men UTAN kulor... Inte speciellt kul.

Lösningen skulle väl vara att lägga sig på operationsbordet och låta någon plastikkirurg sätta kniven i en. Men, sånt kostar ju kosing. Kosing är något som det inte råder överflöd av här på Åsen. Egentligen borde man ju få det hela subventionerat från landstinget. Jag menar, de tjatas ju om hur viktigt det är med amning så det vore inte mer än rätt att man skulle få något tillbaka. Att antalet månader man ammat skulle ersättas i samma mängd silikon eller koksalt. Jag ammade i 13 månader och skulle då vara berättigad till 130 ml silikon/koksalt. 130 ml skulle nog ge mig mina D:n tillbaka. Eller, det skulle räcka rätt bra med ett par stora B:n också.

Nog om detta.


Jag vill tillbaka!

Jag vill tillbaka in i bebisbubblan!! Även om det kanske var lite enformigt och trist i bland så var det ju tryggt och lugnt.

Jobbet är.... jobbigt. Inga direkta stående ovationer från chefen direkt. Nä, h*n valde att göra sig rolig på min bekostnad med en kollega. Bakom min rygg. Åh, då kände jag mig så välkommen tillbaka! (Förresten, är inte det på snudd på mobbing att göra en sån sak?!)

Knyttet? Han gråter. Och sover max 30 min på dagen. Och kommer hem med obytt blöja och ilsket röd pung. Hans mamma har lust att hänga i buskarna en dag för att spionera om vad som verkligen händer på dagis på dagarna.

Positivt? Tja, skulle vara läckerbiten på t-banan härom dagen. Utan ring. Och look-a-like-läckerbiten i dag på väg hem. Med ring.

Baksidan

Här på Åsen fortsätter vi kämpa på med Knyttets sömn. Har gjort framsteg. Skönt men allt har ju en baksida för imorse vaknade jag med nackspärr. Har väl inte rört en fena under natten trött som jag var.

Helt fel!

Idag på t-banan på väg hem så jag en jättesnygg kille. Gotlänning (måste väl ändå vara världens sötaste dialekt?). Tuff frisyr. Häftig datorväska. Ganska så cool jacka. Och så vad det jeansen. Så j-vla fula! Jag är absolut ingen märkesgalning utan det handlar mer om passform, tvätt osv. De här såg ut som de var inhandlade på Ö&B.

Det gick tvärbort.

Jag vill...

... shoppa massor med nya kläder. Kläder som inte är vare sig amnings- eller barnkladds-vänliga. Jag vill köpa nya möbler. Ny soffa. Ny bokhylla och vardagsrumsbord. Kanske också ett helt nytt sprojlans kök när jag ändå är i farten. Jag vill åka utomlands där det är sol och värme. Ligga under ett parasol och få läsa en bok. Ostört. Jag vill gå på after work och dricka öl. Jag vill vara ekonomiskt oberoende.

Men annars så är allt bara bra här på Åsen...

Onda ögat

Jag har apa-ont i mitt ena öga. Det bultar och är alldeles rött. Ögoninflammation? Hornhinneavlossning? Blir i alla fall inte linser idag utan halvsneda glasögon.

Sonen ger jag onda ögat just nu. Maken till att sova illa har jag inte varit med på... låt se... en vecka eller två. Typ. För visst ska väl en dryga 5-månaders sova mer än 9 timmar per natt??

Välhängd

Om man ska tro det här så skulle jag vara ganska så välhängd om jag vore man.

19 centimeter.

Sug på den!!


Tålamod

Det här med att ha tålamod har väl aldrig riktigt varit min grej. Tjejen med kort stubin och som exploderar för minsta lilla grej det är jag det. Men, nu när man har blivit morsa så kan man ju inte gå bärsärk när Knyttet vägrar att sova utan hellre bara vill gallskrika av trötthet. Så, det är bara att bita ihop, le och lugnt fortsätta vara pedagogisk. Resultatet blir tyvärr att jag har NOLL tålamod och tolerans i andra situationer. Som om det lilla tålamod jag har går åt till Knyttet. 

Låt mig ta ett exempel.

Ikväll skulle vi (jag och mina föräldrar) skruva ihop en ny barnsäng. Från IKEA. Att skruva ihop möbler från IKEA kan nog få världens filbunke att få gråa hår. Alltid är det något som går fel och galet. Så även den här gången. Så klart. Kombinationen med att samtidigt försöka roa en kvällstrött och gnällig 5-månaders bebis blev liksom för mycket för mig.

Det brast.

Och tog hus i helvetet.

Så nu sitter jag här och skäms över att jag blev så arg och irriterad på mina föräldrar som inte bara hade inhandlat OCH betalat sängen utan som ALLTID ställer upp och stöttar mig och Knyttet i ALLT. Lovar mig själv att jag nästa gång ska ha lite mer tålamod. Att inte bli så irriterad och arg.

*ringer föräldrarna för att be om ursäkt*

Inte knas med bloggen..

... utan det var visst bara jag som hade råkat klicka på "ändra redigerare".

Hoppsan.

Flintis?

Jag har hört att det är vanligt att man tappar hår när man ammar men det här är ju löjligt. Fortsätter det så här
kommer jag garanterat vara flintis 2010. För er kräsmagade så titta bort nu... 



Inte världens bästa bild kanske men ni hajjar kanske mängden hår som faller från mitt huvud D A G L I G E N ! ! ! ! (Den vita grejen framför hårbollen med lite röd text på är en tändsticksask)

Dags att jobba på 2:an?!

Ja, rent teoretiskt skulle det faktiskt funka. Men ett par saker hindrar att Knyttet skulle få ett syskon. 1. Manliga könet lyser med sin frånvaro här på Åsen. Ja, bortsett från Knyttet förstås... 2. Det räcker med att vara ensamstående morsa. Att vara ensamstående flerbarns morsa där barnen har olika fäder känns liksom lite "så där". Tragiskt nog som det är. Och nu tror jag nog att pappan till Knyttet INTE skulle ställa upp och donera lite simmare en gång till. 3. Själva "tillverkningen" känns inte heller så lockande om jag ska vara ärlig. Försökte använda tampong men SATAN vad ont det gjorde!! Och de flesta män, i alla fall de jag har haft turen (?) att möta, har något större snabel än en normal OB-tampong. Så, jag säger "Nej, tack!". Summa summarum är alltså att det inte kommer bli något syskon till Knyttet ännu på ett tag.

Skuggor och ränder

De senaste dagarna har spenderats på diverse stränder/badplatser. Med hjälp av barnpassning i form av Mommo och Moffa har jag lyckats spendera ett par minuter i solen.

Resultatet?

Snygg vit rand efter ett amningsinlägg som stuckit upp ur bikiniöverdelen och snygga vita skuggor under tuttisarna. Något som jag aldrig tidigare upplevt.

Amningsinlägg är ju nytt för i år och kupstorleken har ju ökat vilket också gjort att de skuggar en del av övre magen.

Inget av det är särskilt snyggt.

Tur att man inte delar sängen med någon annan än en liten grabb på 16 veckor...

Felköp

Varför går man och köper dyra leksaker när det tydligen funkar lika bra (om inte bättre!) med en färgglad tröja med en massa mönster på. Snacka om lättlurad förälder...

Besviken

Jag hänger också på Fejjan. Är kompis med Knyttets pappa. Knyttets pappa ändrade i går sitt status från "single" till "in a relationship". Inte helt otippat eftersom jag misstänker att han har lite svårt att vara ensam men samtidigt inte heller fixar att leva ihop med någon. Taskig kombination om man eftersträvar att leva lyckligt. Något som jag också är tveksam till att han vill. Men nu var det ju inte det som ligger till grund för min besvikelse. Nä, anledningen till besvikelsen är att han uppenbarligen har tid att hänga på Fejjan och ändra sitt status men kan inte svara på mitt senaste mail om faderskapet. Ett mail som egentligen bara kräver ett "Ja" eller ett "Nej". Att han ignorerar Knyttet gör ONT. Att han inte kan ta sitt ansvar gör mig ARG. Men jag biter ihop och fortsätter vara tålmodig och förstående. Allt för att han förhoppningsvis någongång i framtiden kanske vill träffa Knyttet.

Saknad

Jag saknar min gamla kropp.

Jag lovar och svär att jag aldrig mer ska klaga på hur min kropp ser ut bara jag får den gamla tillbaka.

Jag lovar.

*klämmer på bilringARNA*

Man ska inte ropa hej...

... förrän man är över bäcken (eller vad det nu heter).

Jag skulle aldrig ha skrivit det där inlägget igår om hur allt vänt och att det finns rutiner. Natten har varit hell!! Känns som om jag ammat konstant och Knyttet har bara legat och kavt fram och tillbaka. Trodde först att det kunde vara lite magknip men inte ens att ligga på mage hjälpte. Så, jag gav upp vid halv 8, gick upp och gjorde kaffe bara för att komma tillbaka och hitta en son som sover. What the f*ck!! Men det varade bara i en halvtimme sen var det full rulle igen.

Italiano?

Om jag inte visste bättre skulle jag kunna tro att Knyttets pappa var italienare. Eller att han kommer bli kock. För killen som varit svår-road hela dagen har legat helt blickstilla och tittat på Solens mat på Kanal 1. Om den finns att köpa på DVD så är jag en buyer!!

6 timmar!

Idag älskar jag min son lite extra mycket.

Anledningen?

Att han för första gången sovit 6 timmar non-stop.

Tyvärr betyder inte det att jag sovit 6 timmar.

Anledningen?

Ett visst beroende av TV-programmet "So you think you can dance" som Kanal 5 envisas med att lägga sent på kvällarna.


Tidigare inlägg
RSS 2.0