Plötsligt så händer det...
... och jag gör ett inlägg.
Vintern har kommit till Åsen. Så vackert att jag blir alldeles tårögd. Visserligen krävs det inte mycket för att jag ska blir det nu för tiden. En liten sorgsen melodi på radio eller när Knyttet satt och gungade i takt till julmusiken igår- då fylls ögonen till bredden och jag måste gå och snyta mig. TRAGISK!!
Men åter till snön. Vackert! Liiite kämpigt är det med att försöka rulla barnvagn men Hummern sköter sig fin-fint och jag är evigt tacksam över att jag valde en "omodern" vagn istället för de med små pytte-hjul. Sen skulle det ju inte behöva vara så fasligt tungt att röra sig utomhus om Stockholm stad lärde sig att använda plogbil istället för att ösa ut en massa salt och hoppas på att temperaturen skall hålla sig över allt för många minusgrader så att det smälter bort. Idioter tycker jag och tänker på min tid i Östersund. Där kunde de minnsan skotta!!
Annars så rullar livet på.... Största sorgen är ju att bästa vännen J och hennes W faktiskt lämnar oss. Kul för henne men j-vligt trist för mig och Knyttet. Jag är evigt tacksam för att jag har haft henne de här månaderna när livet varit tungt (för er som inte visste det så är det ingen dans på rosor att ha kids...) och man behövt spy ur sig gallan utan att få "men du ska vara glad att du har barn" eller "men han som är så snäll" tillbaka. Någon som också simmar i bebis-dammen där man har svårt att prata om något annat än bebis, blöjor, mat, sömn och bajs. För så är det. Även om man lovar sig själv att inte bara prata barn så blir det så. För vad liksom annars finns det att prata om. In-puten under dygnets timmar är ju bara barnet. För inte hinner man läsa en bok eller hänga med i debatterna.
Äsch. Nu skiter jag i det här.
Syns nästa år!
Vintern har kommit till Åsen. Så vackert att jag blir alldeles tårögd. Visserligen krävs det inte mycket för att jag ska blir det nu för tiden. En liten sorgsen melodi på radio eller när Knyttet satt och gungade i takt till julmusiken igår- då fylls ögonen till bredden och jag måste gå och snyta mig. TRAGISK!!
Men åter till snön. Vackert! Liiite kämpigt är det med att försöka rulla barnvagn men Hummern sköter sig fin-fint och jag är evigt tacksam över att jag valde en "omodern" vagn istället för de med små pytte-hjul. Sen skulle det ju inte behöva vara så fasligt tungt att röra sig utomhus om Stockholm stad lärde sig att använda plogbil istället för att ösa ut en massa salt och hoppas på att temperaturen skall hålla sig över allt för många minusgrader så att det smälter bort. Idioter tycker jag och tänker på min tid i Östersund. Där kunde de minnsan skotta!!
Annars så rullar livet på.... Största sorgen är ju att bästa vännen J och hennes W faktiskt lämnar oss. Kul för henne men j-vligt trist för mig och Knyttet. Jag är evigt tacksam för att jag har haft henne de här månaderna när livet varit tungt (för er som inte visste det så är det ingen dans på rosor att ha kids...) och man behövt spy ur sig gallan utan att få "men du ska vara glad att du har barn" eller "men han som är så snäll" tillbaka. Någon som också simmar i bebis-dammen där man har svårt att prata om något annat än bebis, blöjor, mat, sömn och bajs. För så är det. Även om man lovar sig själv att inte bara prata barn så blir det så. För vad liksom annars finns det att prata om. In-puten under dygnets timmar är ju bara barnet. För inte hinner man läsa en bok eller hänga med i debatterna.
Äsch. Nu skiter jag i det här.
Syns nästa år!
Kommentarer
Trackback
