Man ska inte ropa hej...

... förrän man är över bäcken (eller vad det nu heter).

Jag skulle aldrig ha skrivit det där inlägget igår om hur allt vänt och att det finns rutiner. Natten har varit hell!! Känns som om jag ammat konstant och Knyttet har bara legat och kavt fram och tillbaka. Trodde först att det kunde vara lite magknip men inte ens att ligga på mage hjälpte. Så, jag gav upp vid halv 8, gick upp och gjorde kaffe bara för att komma tillbaka och hitta en son som sover. What the f*ck!! Men det varade bara i en halvtimme sen var det full rulle igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0