Ser ljuset i tunneln, sort of...

Efter månader av oregelbunden sömn, ingen som helst rutin på dagarna så verkar det som om det äntligen har vänt! Knyttet sover bättre, jag kan se tecken på rutiner även dagtid där han sover en sväng på förmiddagen och så en lur på kvällen. Ja, bortsett från när han åker vagn förstås för då kan han inte hålla ögonen öppna. Brås väl på mig som fortfarande vid 36 års ålder somnar så fort jag åker bil längre än 5 km... Trots det så är jag ändå trött och deppig. Kanske är det så att jag helt enkelt orkar bearbeta det som hände mellan mig och Knyttets "pappa". Eller "hände"? Det är ju inte över ännu då vissa papper inte är påskrivna och överenskommelsen om underhåll inte är klar. 

Men.
 
Jag ser ändå ljuset i tunneln.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0