Livet på Åsen version 2.0

Idag klockan 21.23 för 12 veckor sedan kom Knyttet till världen med ett gallskrik och ingenting blev sig likt. Jag delar nu mera upp mitt liv i BD och AD (Before och After Ds födelse). De två första månaderna som småbarnsförälder (och dess utom en ensamstående sådan) var hell. Eller som någon beskrivit det "det är som ett kinesiskt arbetsläger". Jag skriver under på det! Jag var helt oförberedd på hur tufft det skulle vara. Att det inte fanns någon som helst rutin eller struktur på när Knyttet ville äta och sova. Ibland ville han ligga vid bröstet dygnet runt för att nästa dag bara sova. Ibland sov han 5 timmar på raken för att nästa natt sova max 1 timme i stöten. Att aldrig veta hur dagen, eller framförallt natten skulle bli var tortyr! Mommo och Moffa kunde inte förstår hur jag kunde tycka det var jobbigt, "han som är så snäll!". Jo visst är han det men ni har honom inte dygnet runt, 24/7! Som ett plåster som styr ditt liv med hjärnhand! "My wish is you command" till det yttersta liksom.

Men, så vände det. Helt plötsligt var han inte längre en spädis utan en bebis. Större liksom. Jag kan fortfarande inte riktigt säga att han är det bästa jag gjort men absolut det största och finaste. Min grabb. Min  prins. Min älskling.