Ett steg närmare

Så var man 36.

Närmare 40 än 30.
 
Det känns...

ofattbart...

Välkommen ut

Du är på dag 280 av 280. (100%).
Du är i vecka 40.
Du har gått 39 fulla veckor och 6 fulla dagar (v39+6).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum idag
Du har 0 dagar kvar till beräknad förlossning.

Du är välkommen ut nu.

Liten värld

Var och åt gratis mat hos päronen igår när grannen M kommer förbi. Grannen M är pensionerad barnmorska och tillfrågades om hon ville vara extra stöd för min mamma under den kommande förlossning i början av min preggo-period. Hon ville nog bara kolla läget med Mamma och som bonus (?) fick hon även se mig sitta på balkongen iförd gravvo-trosor, amnings-BH large och stödstrumpor (så jäkla sexigt så jag nästan gick igång på mig själv- NOT!). Hur som helst. Vi sitter och småpratar om allt möjligt och jag berättar att det just nu råder baby-boom bland mina vänner. Att bästa vännen J väntar smått med Fisken osv. Då tittar hon på mig och frågar "Vad heter Fisken i efternamn?" Jaha, se där ja. Då visar det sig att grannen M är hon kursare och mycket god vän med Fiskens mamma! 

TÄNK vad världen är liten!!

Och Fisken, jag har bett grannen M säga till din mamma att hon ska köpa nya t-shirts till dig för dom du har börjar väl bli lite väl slitna?! ;-)


Lite roligt i alla fall

Trots allt negativitet så finns det faktiskt glädjeämnen. Som när jag idag tänkte utmana ödet genom att dra på mig ett par av mina gamla jeans*. Tänkte liksom att livet kan ju inte bli så mycket värre än vad det redan är så om de fastnar halvägs upp på låren så gör det liksom inget. Döm om min förvåning när de inte bara passerar knäna... låren... och röven! :D

Var tvungen att fira detta med både nybakade kanelbullar OCH en Magnum glass OCH lite smågodis. Skyller på att jag måste ladda med kolhydratder innan maratonloppet som snart ska ske.


* gamla jeans = pre-preggo jeans i storlek större och med stretch.


Snopen och besviken

Under eftermiddagen och kvällen trodde jag verkligen att det onda skulle sätta fart ordentligt och leda till något. Tji fick jag. Jag inser nu när klockan börjar närma sig ett på natten att så inte är fallet. Det onda fortsätter att komma och gå men det finns ingen som helst regelbundenhet i det hela. Så, jag ger upp. Värmer på vetekudden och kryper till kojs med förhoppningen om att DET kanske sker imorgon istället.

Gnällig

Usch. Jag vad jag är gnällig. Gnällig och osocial. Allt känns liksom övermäktigt. Jag vill helst av allt bara lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och säga "Väck mig när det är dags att föda barn. På riktigt!"

Orkar inte ens hålla reda på hur långt det är mellan sammandragningarna/värkarna. Liksom ingen idé för de leder inte till något i alla fall. Men de kommer. Hela tiden.

Utvärdering av påsken

Påskmiddag hos föräldrarna. Påsklunch och kratta löv på kusin vitamins landställe. Sitta på balkongen hos päronen med en god bok och inse att vårsolen är lika stark som förra året (Jesus vilken snygg bonn-bränna man fått...). Åka och hälsa på dementa släktingen utanför Norrtälje. Övat på att ha ont och klocka värkar. 

Summa summarum så har påsken helt enkelt varit grejt. 

Bortsett från att det inte blivit något möte med någon bebis då...


Nä hä...

.... inte blev det den 7e.


Nya vad är;
Arbetskamraten I har lagt sin hundring på den 20e april.
Vännen T  på den 12e april.


Vadslagning- uppdaterad


Just nu pågår vadslagning i familjen om när knodden kommer att flytta från sin lilla etta (min mage) och ut i stora världen. Enligt ultraljud så är den beräknade förlossningsdatumet (som det så fint heter) den 19e april vilket stämmer ganska bra med "allt annat". Så här ser iaf vadslagningen ut so far:

Jag gissar på 7e, 8e eller 9e april (som blivande mamma får man gissa på fler datum än alla andra) samt skräckscenariot den 3dje maj...
Blivande mormor 10e april.
Blivande morfar 26e april.
Blivande moster 23 april.
Blivande mosters man 26 april.
Blivande kusin nr 25 april.
Blivande kusin nr 27 april.

Några andra bud?

Uppdatering:

Vännen T 12e april
Arbetskamraten I 20e april
En av grabbarna grus 18e april

Grått o trist

Både ute och inne. Så trist och tråkigt att jag efter en kort frukost bestämde mig för att krypa tillbaka under täcket och läsa en stund. Det tog ca 10 min sen sov jag. Tills nu.

Det här inlägget blev lika tråkigt som allt annat.

Länge sen

Det var ett tag sedan jag kände mig som Jag och inte en bebismaskin/kuvös. Jag vet inte om det har med ljuset och solen att göra men jag känner mig... jag vet inte... äsch.... jag känner mig helt enkelt som JAG.

Och med den känslan kom även suget efter att sitta på en uteservering med en kaffe eller kanske en öl i handen.

Sockerdricka

Ibland sker möten med andra människor som gör en så där glad att det känns som sockerdricka i bröstet. Så var det igår när jag och bästa vännen J sprang på L. Det var jag, bästa vännen J, kompisen V och L som åkte till London för 11 år sedan för att jobba som sjuksköterskor på Stora sjukhuset i centrala London. Ni kan ju förstå hur många gamla minnen som bara välde fram. Som första middagen som intogs på den sunkigaste spanska restaurangen i hela London bara för att J vägrade gå en meter till och skulle ha mat NU! Sen var Ls min när hon först fick se min "kula" och sen fick höra vem som är pappa till barnet obetalbar!!

Tänk...

... vad lite sömn kan göra. Att få sova ostört* en hel natt kan få viken bitterf*ttta som helst att bli hur god och glad som helst. Nu håller jag tummarna för att det återupprepas i natt igen...

*) Ostört = Kisspaus kl. 01, 02, 04 och 06.

Less

V A R N I N G : Ett mycket negativt och gnällig inlägg följer.


Jag är så less på att ha ont. Inte AJ-ont utan mer en konstant, molande, irriterande värk i de nedre regionerna och i ryggen som gör mig sur, gnällig och att jag inte kan sova mer än max 1 timme i taget (total sömn i natt 2 timmar). Tre veckor till (vill det sig riktigt illa så kan det dröja fem (!) veckor) av detta och jag kommer a) vilja skjuta mig, b) be på mina bara knän om att någon plockar ut knodden och c) infinna mig på närmsta psykavdelning.

Ge mig riktigt ont!

Ge mig värkar!

Ge mig bebis!

NU!!

Pallen som inte stod pall

Idag har jag suttit sönder en pall.

Det är en fröjd att vara gravid.

Eller inte.


Storkok och husmorskänsla

Dagens outfit: Svarta mjukisbrallor från P.o.P, svart linne, stödstrumpor och raggisar, chockrosa (!) Foppa-tofflor och som grädden på moset/cherry on the top- rött- och vitrandigt förkläde. Jag känner mig så husmoderlig så jag vet inte vart jag ska ta vägen...

Dagens avklarade uppgifter: På 5 (!) timmar har jag lagat följande: 6 portioner Lasagne. 2 portioner kyckling med pesto. 4 portioner tonfiskröra till pasta. 6 portioner köttfärsröra med quinoa. 3 portioner fisk i ugn med tomater och dill. 4 portioner Korv Stroganoff. 4 portioner pannbiff  och 1 st ost- och skinkpaj.

Kvar på programmet står: Torka ur köksskåp och plocka in alla matvaror som införskaffades igår.

Men först- kaffe och kaka!


På listan idag

- Storhandla. Har man ingen egen auto så gäller det att passa på när päronen ska storhandla så man kan åka snålskjuts.

-  Hämta ut Hummern. Nej, jag menar inte någon bil till mig utan utan jag menar knoddens bil.

- Luncha med päronen och kusin-vitamin på någon trevlig restaurang. Tvivlar dock att det går att uppbringa ett trevlig lunchhak i närheten av Skärholmen... Den ekvationen känns liksom omöjlig på något sätt... 


Tiden

Vet inte om det framgått men jag är sjukskriven sen ett par veckor tillbaka. Anledningen var eller är att knodden a.k.a Beckham Jr skulle komma förtidigt. Jag var lite orolig över att vara hemma på dagarna. Hur skulle man få tiden att gå? Skulle inte dagarna släpa sig fram? Döm om min förvåning när jag idag tittar på klockan och inser att hela dagen har gått! Vad har jag gjort? Ätit frukost, fixat lite lunch, tvättat två tvättmaskiner, ringt till Vårdförbundet och Hyresgästföreningen och tagit en überkort promenad runt huset. Vips så var klockan halv 7!! Hur hann man både jobba och göra ovanstående tidigare? Och hur ska jag hinna ovanstående, jobba OCH ta hand om en knodd i framtiden??

Dagens gåta



Vart tog mina fötter vägen?!

Självömkan

Sitter här och tycker synd om mig själv. Nästäppan har utvecklats till en förkylning med halsont (tror jag iaf, kan lika väl vara halsbränna med stort H som om det nu skulle vara bättre...) och sammandragningarna från helvetet. För er som aldrig haft sammandragningar eller inte ens har någon livmoder så skulle jag beskriva en sammandragning som om du tänker dig att din lårmuskel eller någon annan väldigt stor muskel drar ihop sig som i kramp. Spelar ingen roll om du anstränger dig, sitter i soffan och vilar utan det här händer regelbundet med 3-4 minuters mellanrum och krampen håller i sig i ungefär 1 min åt gången. Så, igår efter att haft "kramp" under hela lördagen och söndagen ringde jag faktiskt till ni-vet-det-där-stället-där-man-klämmer-fram-barn för lite rådgivning. Tji fick ja! Svaret jag fick av den visserligen trevlige barnmorskan vara att jag själv fick avgöra om jag ville komma in för en check-up eller inte. Älskar när man ringer någonstans för att få råd och så får man svaret  "avgör själv". Det är ju därför man ringer... *suck*.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0